Yvonne Johansson

Här kommer några bilder på mekansikt Hackamore. Ett med långa skänklar och ett med korta. Jag red in Mallen med ett hackamore med korta skänklar. jag var tvungen för han ville eller kunde inte ha något i munnen. Det fanns ingen plats för någon bett mellan lanerna som det heter, där bettet ska ligga i munnen. Han var välldigt platt där och tänderna var inte utväxta ordentligt och så ville han lägga tungan över bettet hela tiden om jag försökte ha bett på honom. Han blev helt förbannad på mig så det ricktigt blixtrade ur ögonen när jag tvingade honom ha bett. Jag tömkörde honom i grimman först så han lärde sig tygeltag innan jag red in honom med hackamore. Senare vid 5 års åldern gjorde min tränare Megan ett westernhackamore (Bosal) till mig. Hans mamma hade något liknande problem. Det tog nästan 2 år för mig och fatta varför hon bockade jämt när jag skulle sakta av från galoppen. Sista gången som hon bockade med mig så förstod jag att det var något hon verkligen ville tala om för mig. Jag trodde jag skulle fara i backen ordentligt men dunsade tillbaks i sadeln. Figgy stod som fastnitad i marken och hon rörde sig inte förän hon kände att jag satt där jag satt. Min hovslagare kollade henne i munnen men fann inga fel som tex vargtänder eller skarpa kanter. Jag testade då att rida i bara grimman och med en gång blev hon som en annan häst. Alldrig att hon bockade mer. I ett halvår red jag omkring i bara grimman och folk tyckte nog att jag var vågad. Min hovslagares fru tyckte det i alla fall. Men hon var jättesnäll och vi red i full galopp utan strul. Jag köpte till slut ett hackamore, för jag tyckte att det kunde vara bra med lite extra broms ifall hon skulle bli rädd nångång och kanske skena (På den tiden visste jag ingenting om westernutrustning). Dom hade i affären endast ett mekaniskt hackamore med långa skänklar som är ett välldigt skarpt hackamore som man måste vara välldigt försiktig med när man rider. Hon blev lite sur och undrande i början men efter en ridtur så lärde hon sig snabbt att reagera på mina hjälper. Jag hann knappt tänka på att sakta av eller göra halt för än hon gjorde det, och det kändes som om vi hade nån slags tankeöverföring mellan oss. En sak som är bra med hackamore, det är att man får en häst som verkligen lyssnar på en. Men man måste rida välldigt försiktigt och mjukt och ha bra balans.
 Hackamore med korta skänklar.

  Hackamore med långa skänklar.