Jag tittade igenom lite fotoalbum häromdagen och jag hittade bilder från den tiden då jag hade en medryttare som heter Emma. Hon var bara 13 år då hon började rida honom och Mallen ca 10 år. Mallen var på den tiden välldigt pigg och sprallig av sig, och när Emma red så följde jag alltid med ut på cyckeln. Han var lite lugnare då och Emma kände sig tryggare när jag var med och hjälpte till om Mallen skulle få fnatt. Emma hjälpte mig rida honom då och då så han fick komma ut och ha kul, eftersom jag hade för ont i ryggen att rida så mycket som jag önskade kunna. Emma red på honom tills hon slutade skolan och började på ett naturbruksgymnasium, och blev tvungen att flytta hemifrån. Nu har jag återigen fått kontakt med henne och hon har en jättefin painthäst som hon rider akademisk ridkonst med. Jag fotade av en bild på henne och Mallen och lägger in den här. Obs! Jag tänker skaffa en skrivare och scanner till datorn snart. Då kan jag scanna av mina gamla bilder och lägga in dom i datorn. Det blir bättre bildkvalite på bilderna och man kan göra så mycket mer. På den understa bilden är det Emma på Bellan och Anna på Mallen. Anna var en kompis som Emma tog med sig ut, och som fick rida på Mallen. Det var väl roligt att rida två och så tyckte hästarna att det var roligt att vara tillsammans. Men jag måste erkänna att det blev lite tjaffsigt med 2 tonårstjejer ibland som hade olika åsikter hi hi.
På kvällskvisten efter att jag varit hemma hos lillbrorsan och hjälpt honom lite med datorn, så tog jag en liten sväng över Kinnekulle. Jag tog den lilla rundan över Husaby och till Västerplana. Därimellan stannade jag till på en naturskön plats och stod och tittade ut över viken in mot Lidköping. Kinnekulle är en välldig naturskönt berg och jag brukar åka dit när jag känner mig lite nere. Solen lyste så fint i horisonten så jag kunde inte låta bli att ta några kort. Kinnekulles natur påminner mycket om Englands natursköna vidder tycker jag.
På dom senaste bilderna som jag tagit med mobilkameran så har det dykt upp konstiga streck och punkter. När jag fotograferat av ett gammalt foto tex., då har det blivit lite vita streck pg. av att fotopapperet är blankt. Det är jag fullt medveten om. Jag sökt på nätet om Orber och Orber kan vara dammpartiklar som virvlar omkring som fastnar på bilden tack vare blixten. Jag har testat att vifta med diverse plagg och filtar för få damm att flyga, och sedan har jag försökt ta bilder på dammet, men icke sa nicke. Det vill inte bli några punkter och streck på bilderna. Jag testade det i går kväll. Däremot när jag tog en bild inne i sovalkoven lite senare så dök det upp lite konstiga märken igen, och senare när jag jag tittade på bilderna jag tog på Mallen i fredags, så hittade jag en bild till med streck och punkter på. Har alldrig tidigare upptäckt sådana märken förut. Ska gå igenom bildarkivet jag har och se om jag kan hitta mer och försöka klura ut hur dom kommit till.
Det gick bättre än väntat att åka in till vet.inrättningen med Mallen. Jag lämnade honom där i en box intill en annan häst, en islandshäst på 31 år som fått tumörer och som såg eländigt mager ut, och som ev. också skulle tas bort. Jag gav Mallen godsakerna jag haft med mig, såsom päron, äpplen och morötter. Jag ser honom fortfarande framför mig där i boxen, mumsande på godsakerna och lite uppspelt över den främmande miljön. Han tyckte hästkliniken var en otäck plats och han ville inte gå in genom portarna. När jag sedan tillslut fick in honom ville han inte in i väntboxen heller. Dom var välldigt små mot boxarna han var van vid. Djurskötarna sa till mig att jag kunde vara där med honom så länge jag ville, och sedan smyga iväg. När jag åkte hem igen så hade jag bilden av honom framför mig, där han stod i boxen, levande och full av liv. Den bilden vill jag fortfarande ha av honom, fortfarande levande. Jag försöker lura mig att han fortfarande lever, och han lever nog fast på ett annat sätt. Ett friare sätt utan en kropp som stör honom och han springer på stora öppna vidder, utan staket ivägen, tillsammans med andra hästar. Jag hoppas hans mamma, Figgy mötte upp honom. Jag minns hur stolt hon var över Mallen när han kom till världen. Hon slängde med huvudet och försökte springa, trots sitt onda knä, som hon knappt kunde böja, i ett försök redan första dagen i Mallens liv, att få honom att springa.
Idag fick jag ta in hästarna för natten, ute vid betet, och jag tog lite kort då på Mallen och Milles. På dom första bilderna jag tog så dök det upp oförklariga streck, och när jag kom hem så började kolla på nätet efter bilder på Orber. Ni som sett eller ser på spökjägar serier mm vet att det kan dyka upp Orber på filmerna och på bilderna dom tar. Orber små klot eller snabba streck som ska föreställa andar säger dom. Jag kan inte riktigt förklara det bättre, men det skulle inte förvåna mig om det är Mallens mamma som dykt upp i Mallens närhet igen. Jag har tänkt mycket på henne den sista tiden. Precis i början när jag kom till det förra stallet så hade Mallen hosta. Jag tyckte att Mallen betedde sig konstigt i boxen samtidigt, för han ville inte stå vid ena väggen i boxen. Han blev jättesur när man försökte tvinga honom. lite senare en dag när jag stod och mockade ensam i stallet, så hörde jag ett högt frustande intill mig. Jag blev lite ställd för det fanns inte en enda häst inne. Jag började fantisera om att det var nog en spökhäst som stått i stallet tidigare som spökade för mig, ha ha. Ett halvår senare ung. så tog vi ut två hästpratare, jag och en annan hästägare i stallet. När dom kom dit så fick vi inte vara där när dom "jobbade" med hästarna, utan vi fick snällt hålla oss undan en timma. När dom var klara så hade dom skrivit ner det hästarna har försökt fömedla. Bellan den andra hästen hade dom fått fram exakt det vi redan visste redan, hur hon var. Mallen däremot hade inte varit så pratsam av sig. Kanske tur med tanke på att jag då och då hört honom svära en del i hagen när han varit irriterad på någon, hi hi. Men hans mamma hade dykt upp. Jag hade inte sagt något till dom om att jag hört ett frustande intill mig, när jag mockat. Dom frågade om hon funnits i stallet förut, och jag svarade att det hade hon inte. Tydligen hade hon följt med Mallen till det nya stallet för att hon varit orolig för honom. Usch! Jag grät så det skvalade. Ni får tro på det eller inte, men man måste nog uppleva något sådant här själv för att tro på det. Jag och Figgy, Mallens mamma hade något speciellt ihop. Ni kan läsa mer om henne i bloggen. Dom här hästpratarna fick Figgy att släppa taget om Mallen och gå vidare, i alla fall, sa dom. Hur dom nu gjorde. Nu ikväll när jag var ute hos hästarna så var dom välldigt vakna, och lyssnade efter minsta lilla ljud inne i skjulet. Det kändes ändå bra och harmoniskt. När jag fotat tidigare med mobilkameran, med blixten på, så har jag alldrig fått sådana här streck på korten. Alldrig någonsin faktiskt, med någon kamera, vad jag minns. Det var nog Mallens mamma Figgy som var där och höll ett koll på Mallen så han hade det bra. Jag hoppas det i alla fall för jag har tänkt mycket på henne och hoppats på att hon ska möta upp Mallen.
Ända seddan jag lagade en tand vid Jultiden förra året så har jag haft småvärk i samma tand, trodde jag. Det visade sig att det var tanden bredvid. Till och från har jag haft värk och jag minns att tandläkaren sa att jag hade ett pyttelitet hål i tanden bredvid, men hon putsade lite lätt bara på den och sa att om jag tuggade tuggumi med flour i så skulle jag nog hålet försvinna. Den tanden var lagad innan med almangam (hoppas jag stavade rätt nu) för länge länge sedan. Den senaste tiden har värken tilltagit och idag när jag var ute och handlade så kände jag att tanden kändes konstig, när jag bet ihop. Som vanligt när jag handlar kunde jag inte låta bli att köpa lite kola och när jag tuggat i mig några så började jag tugga på den sidan där tanden fanns. Plötsligt skar det till och jag tuggade i någon hårt. Jag kände med tungan och upptäckte att halva tanden var borta och den biten som lossat fanns i kolan. Jag åkte i ilfat till tandläkaren och fick en tid strax efter 14:00. Det visade sig att det var den tanden som det lilla hållet befunnit sig i och att en stor bit av tanden lossat. Usch det blev en dyr kola, men jag tror tanden hade delat på sig ändå utan hjälp av kolan till slut. Nästan 1400:- gick det på. Jag fick dela upp det på 2 ggr. Så här lite som jag har kvar på mitt löne kontot nu, har jag nog inte haft sedan jag flyttade hemifrån, om ens då. Det finns inget värre att inte ha något sparkapital ifall det händer något sådant här. Förr då hade jag mormor som kunde hjälpa mig, men nu får jag klara mig själv. Obs! kika in på den videosnutten, så får ni se något som kanske kan få er att le.
Som ni märkt så har jag inte skrivit så mycket i bloggen på sistone. Har lite annat att tänka på just nu men längre fram ska jag nog komma igång igen. På måndag kommer jag att ta bort Mallen, det har jag bestämt och jag kommer inte ändra på mig. Jag tycker inte om att vela fram och och tillbaka utan kör med raka puckar. Jag har kämpat i flera år nu med ekonomin och min bägare har runnit över för länge sedan över vad som är hälsosamt för mig. Jag måste må bra själv för att kunna ta hand om andra och jag måste ha resurser för kunna ta hand om andra också på bästa sätt, och nu menar jag mina djur. Jag måste också ha resurser för att kunna skaffa och underhålla det jag har och behöver själv för att må bra. Jag tänker inte plåga livet ur mig mer för någon annans skull. Den bilen jag har är jag verkligen beroende av eftersom jag inte kan sitta i vilken bil som helst. När den är borta kanske jag alldrig mer kan åka någon längre sträcka mer. Jag behöver skaffa saker som gör mitt liv bättre såsom nya stöddämpande skor, en fräshare soffa att sova i, (jag sover bäst i soffan för jag får bättre stöd i den). Skaffa nya persienner i rummet. Dom gamla har jag inte fått upp på över 15 år minst. Mina köksluckor behöver bytas och sättningssprickor under fönstret i rummet behöver spacklas igen och målas över och mycket mer. nya Vinter och sommar däck behövs också. Jag är trött att behöva ta lån eller tigga pengar varje gång jag behöver en enda liten grej. Mallen har haft ett långt liv trots sin skada och om jag hade stått på mig mot den medryttaren jag hade för några år sedan, så hade Mallen säkert mått såpass bättre att jag kunnat ha honom som medryttar häst under vinterhalvåret och fått in lite pengar den vägen. Men nu tänker jag inte låta någon köra över mig mer. Jag bestämmer själv över mitt liv för jag vet bäst själv hur jag mår och vad jag mår bra av att göra. Jag har kommit till den punkten att jag vill göra så mycket annat än att bara åka tillbaka fram och tillbaka till stallet och inte kunna göra annat. Jag lever med ständig värk och jag kan inte rida mycket. Jag drömmer ofta tillbaka till den tiden då jag red på Figgy och Mallen och vi sprängde fram över stubbåkrarna eller gjorde rollback så det sprutade om hovarna. Den tiden är förbi och jag vill göra något annat som jag inte får ont av utan kan njuta av. Jag vill hinna göra annat som jag längtat efter i så många år. Att ha råd att bara ta bilen och åka en sväng då och då utan att behöva oroa sig för pengarna inte ska räcka så att jag inte ha råd att skaffa foder till mina djur. Mallens mamma Figgy väntar säkert på andra sidan där hästar får vara hästar utan några hinder av några slag finns. Om det är någon häst jag saknar så här det Figgy. Hon var den goaste lilla häst jag någonsin haft, och trots att 20 år har gått så saknar jag henne fortfarande något så otroligt mycket. Hon var en blandnig av en hund och häst och vi hade något övernaturligt tillsammans. Hon var så ödmjuk och klok och en drömmare liksom jag. Jag hoppas vi kommer träffas där på andra sidan lite längre fram, både hon, Mallen och jag.
Vicke som lär ut animationer, brukar skriva så fina visdomsord till sina animationer. Försöker själv komma på lite visdomsord och tänker även snappa upp lite kloka ord från andra håll som jag ska göra lite animationer till. Den första jag har gjort är det bara en bild med glimmande text till, men jag hopppas ni förstår vad som menas med visdomorden jag skrivit.
Hoppas ni kan läsa vad det står. Texten blidde lite liten.
Nu fick jag till det. Jag sparade ner trevlig och helg var för sig och satte sedan ihop det. Då funkar det. Jag funderar nu på att göra lite mer rolig text som man kan sätta ihop till olika meningar senare. Jag får bara hålla mig till en viss skrivstil som jag gillar, för annars kommer hela USB minnet snart, som jag sparar mina animationer och bilder på, vara fullt. Ha nu en trevlig helg. Jag ska själv försöka göra helgen så bra som möjligt.
Nää! Det vill fortfarande inte röra på sig. Har nu kollat upp den föregående texten och jag hade sparat ner den som Gif och som animation som man måste göra för att få bilden att röra på sig. Undrar varför det inte funkar. Jag måste ha missat något. Det funkar ju i Gimp när jag spelar upp det där. Goonatt! Nu har jag ont och är trött.
Nej nu glömde jag spara ner textbilden som gif bild. Det är därför den inte rör på sig. Det blir väl så när man är trött och sitter uppe på nätterna. När jag skulle göra den här animationen så hade jag en hel del sjå med att hitta var jag skulle gå in på i Gimp. För det stämde inte överens enligt Vickes instruktioner. Jag får gå in på Filter och sedan på Fx foundry för att komma rätt. Fx foundry fanns inte där den skulle vara när jag gick in på skapa.
Och jag menar dom där små platta, svarta sakerna som sätter sig fast på en och suger blod. Fästingarna. Var ute i skogen igår och plockade lite kantareller, och med mig hem hade jag tre stycken otäcka djur. Den första kröp på tröjan. Den andra höll på att sätta sig på halsen, och den tredje som var jättestor hade satt sig på insidan av knät, men tack och lov satt den inte så hårt fast. Den såg ut som en stort födelsemärke, men jag hade inget minne av att jag hade ett så stort födelsemärke där, som tur var. Det gäller att hålla reda på alla födelsemärken man har. Tidigare på dagen hade jag tagit en sväng ut på torget, i Lidköping, för det var marknadsdag. Runt torget så tuffade det fram en karavan av gamla amerikanare (raggarbilar). Lillbrorsan var med, och i alla bilarna så satt det pensionärer som knappt syntes i dom stora bilarna. Jag ringde lillbrorsan senare och frågade varifrån alla dom gamla kom ifrån. Roadmasters i Lidköping hade anordnat ett litet jippo för dom äldre på ett pensionärshem. Ca 13 bilar hade det varit och dom hade strögat runt på gatorna med dom gamla som hade tyckt det var jätteroligt att få komma ut och åka i så stora bilar.
Vill bara säga också att Burre verkar må bättre. Han äter mer, ser piggare ut och kvittrar när jag prasslar med påsar som han brukar göra när han vet att godis är på väg. Har matat honom med morotspuré och låtit honom stå skyddat. Samtidigt som jag matade honom med pure´n så blev Smilla halvt tokig och skulle bara ha hon också, envis som hon är. Och, otroligt. Hon äter morotspuré.
Jag funderar på att börja lite med scrapboking men det skulle underlätta att ha en skrivare. Man har ju en hel del fina bilder i datorn som det skulle vara kul att sätta ihop till något fint album, tex på mina djur och nära och kära. Det finns ju kombinerad skrivare och scanner, och det är ju några månader kvar till Jul, så man kanske kan önska sig en sådan i Julklapp eller så få en billigare på Julrean. Vem har sagt att det måste vara precis på Julafton man måste få Julklappar. När jag var liten så satt jag jämt på rummet och pysslade med något. Oftast ritade jag och hittade på historier men jag gillade att skapa saker. I träslöjden gjorde en massa figurer i trä. Hästar, vagnar, troll och gubbar. Till slut tyckte min lärare att jag skulle ha en liten utställning i korridoren bakom klassrummet, och jag blev välldigt stolt. Det måste jag erkänna. Den läraren vi hade i skolan då, var annars ingen populär lärare. Nu känner jag igen att jag vill börja pyssla med något och pg. av vissa omständigheter så skulle jag vilja göra ett fint album med minnes bilder i. Jag skulle vilja börja på en gång, men jag får väl ha tålamod och skaffa skjälva scrapboking materialet först. Burre mitt marsvin har råkat bli förkyld nu också. Jag har haft många marsvin men ingen har blivit förkyld tills nu. Han är burrig till naturen i pälsen men helt plötslig såg han ännu burrigare ut, och såg inte alls kry ut. När jag tittade närmare så upptäckte jag att han blödde mycket ur näsan och ögonen var rinniga. Han åt inte mycket heller så jag sökte på Google efter information om hur man sköter ett förkylt marsvin. Jag hittade svar på en gång för det verkar vara ett rätt vanligt problem hos marsvin. Det var vicktigt att få honom att äta något annars kunde marsvinet dö välldigt snabbt stod det och jag fick tipps om att man kunde mata det med barnmat på burk som tex morots eller grönsaks puré som man kunde spruta in i munnen med hjälp av en plastspruta. Buren skulle placeras på torrt och dragfritt ställe också, och marsvinet skulle lämnas ifred. Om det inte började bli bättre, inom några dagar så skulle veterinär kontaktas. När jag var och handlade puré i ICA affären senare så fick jag även lite mer tipps av kassörskan som hade haft många marsvin. Tydligen kunde man ge dom flytande alvedon om det behövdes, men det är nog bäst att ringa vet. först, så man vet att man ger rätt dos. Jag vet att katter inte kan äta alvedon, då kan dom bli allvarligt sjuka och dö. Jag har varit inne i Gimp igen, idag på förmiddagen och plitade ihop en glitter bild till på mig och Mallen. Det är en gammal bild, taget utanför Vinninga, i stallet där Mallen är född. Jag tror att han är 4 år på bilden. I alla fall är han inte äldre än fem år.
Nu har jag kommit på vad för fel jag gjorde när jag sparade ner glitterbilderna, och det har jag rättat till nu så nu glittrar det ordentligt. Här kommer en ricktig glittrig puss.
Nu har jag kämpat med att göra lite glitter i tillvaron. Jag fick ta en bild med lite mer strukturer i. Då blev det bättre, men nu vet jag hur man gör, och man fick klicka välldigt mycket. Nu ska jag gå och lägga mig så jag säger goonatt!
