Nu är Mallen i himlen
Det gick bättre än väntat att åka in till vet.inrättningen med Mallen. Jag lämnade honom där i en box intill en annan häst, en islandshäst på 31 år som fått tumörer och som såg eländigt mager ut, och som ev. också skulle tas bort. Jag gav Mallen godsakerna jag haft med mig, såsom päron, äpplen och morötter. Jag ser honom fortfarande framför mig där i boxen, mumsande på godsakerna och lite uppspelt över den främmande miljön. Han tyckte hästkliniken var en otäck plats och han ville inte gå in genom portarna. När jag sedan tillslut fick in honom ville han inte in i väntboxen heller. Dom var välldigt små mot boxarna han var van vid. Djurskötarna sa till mig att jag kunde vara där med honom så länge jag ville, och sedan smyga iväg. När jag åkte hem igen så hade jag bilden av honom framför mig, där han stod i boxen, levande och full av liv. Den bilden vill jag fortfarande ha av honom, fortfarande levande. Jag försöker lura mig att han fortfarande lever, och han lever nog fast på ett annat sätt. Ett friare sätt utan en kropp som stör honom och han springer på stora öppna vidder, utan staket ivägen, tillsammans med andra hästar. Jag hoppas hans mamma, Figgy mötte upp honom. Jag minns hur stolt hon var över Mallen när han kom till världen. Hon slängde med huvudet och försökte springa, trots sitt onda knä, som hon knappt kunde böja, i ett försök redan första dagen i Mallens liv, att få honom att springa.
