Det var himla gött att bara ta bilen och dra iväg och se lite annat än bara Lidköpingsnärområde och fyra väggar. Visserligen köpte jag inget direkt, bara lite teaterkonfektyr och en munk, plus ett hemligt smyckes paket för 10 kr som jag inte hade någon aning om vad det innehöll. Köpte det bara för spänningens skull för det är alltid spännande med paket. Det visade sig innehålla ett par plastörhängen och två korta ankel länkar varav det ena var så kort att det skulle passa en litet barn på några år. Jag misstänker att dom lämnar efter sig grön färg på skinnet efter användning. Rebecka kanske vill ha smyckena. Jag har så mycket krimskrams och plast örhängen kvar från 80 talet då det var modet med sådant. Jag tittade om det fanns några snygga väskor som inte var allt för dyra för min egen svarta börjar färgen försvinna på, och jag tittade också efter sandaler men dom var svindyra enligt min uppfattning. På en av mina egna sandaler höll ena kardborrbandet att lossna på men på hemvägen från Nossebro så tänkte jag att jag skulle nog försöka sy fast det igen så jag tog och åkte och köpte extra stark sytråd, så nu sitter kardborrbandet fast igen. Sandalerna är av läder men det gick rätt bra att sy i dom om jag höll mig till hålen som redan fanns där. Nu håller dom säkert 10 till 15 år till, kanske. Väl hemma när jag lagat sandaler och ätit så sov jag nästan 2 timmar och blev väckt av Torstensson som Ringde. Jag hade tidigare under dagen försökt få tag på honom för bilen har dummat sig ett bra tag när jag startat den kall. Vi har bytt kallstart ventiler på den, inte nya utan begagnade som han har haft hemma, för bilen har varit ryckig. Det är bara det att dom begagnade ventilerna har inte heller varit ricktigt ok. Den senaste ventilen var välldigt konstig. Den fick bilen att varva av sig själv upp och ner i tomgången när den var kall, och när jag ska köra iväg så vill den gärna dö, och då är det lätt att slira på kopplingen när jag gasar på och släpper upp kopplingen, och det vill jag inte. Jag vill inte slita ut mina nya lameller det första jag gör. Torstensson, (he! jag tror han heter Sten Inge) sa att han kunde byta den mot någon av dom gamla han hade igen, men nu gjorde vi ett märke på den som satt på, så vi vet att den inte är ok. Jag ska provköra bilen nu ett tag. Jag tror jag fått ventilen jag hade förra sommaren som var så bensin snål så bilen nästan gick på ångorna. Jag vet annars en annan kille som har en skrotad, likadan sierra, som han plockar delar av. Om det inte funkar med den här ventilen så ska jag fråga honom om han har någon kallstartventil. En ny kallstartsventil kostar runt en 1000 kr enligt Torstensson och jag vet inte om dom säljer sådana på Bilallt där jag har rabatt. Nu ska jag sätta mig framför Tv.n och se på Miss Marple. Den tanten ska man akta sig för om man haft något fuffens för sig.
med bara bra att veta att fjädrarna var av i fram och att jag bakdäckena måste kanske bytas inför nästa sommar. Återigen gick besiktningsmannen runt och visste inte vart han skulle sätta hammaren i underredet, för bilen ser ut som ny därunder. Inte dåligt för en 22 årig gammal Ford Sierra. Det enda jag fick göra var att byta varsellamporna innan besiktningen. Bilen hade inte gått igenom annars. Lite senare i sommar ska också rosten fixas på dörrarna och målas om och sedan ska bilen tektylas inför vintern så den håller sig fräsh till nästa års besiktning. Med tiden måste jag också byta fjädrar och stötdämpare fram så det blir skönare att åka i den. Jag har fått sätta gummikuddar mellan fjädrarna, annars skulle jag nog bli mer åksjuk. Jag känner mig lite illamående redan, när det blir lite svajigt i svängarna. Det är som att köra en gammal amerikanare. Obs! Jag får inte glömma att byta olja och oljefilter också. Bäst att skriva ner det här ifall jag skulle tappa minnet totalt. Jag bytte alldrig det när jag bytte det andra, tändstift mm för pengarna räckte inte till. Tändstiften har ju blivit svindyra.
Tog en tur ut till Mallen idag och sedan söndagsåkte jag lite. Det är ju midsommar så jag unnade mig en liten åktur. Ute på Kållandsö så finns det en fyr som är enligt vad jag läst Vänerns äldsta fyr. Den heter Navens fyr och ligger på en liten ö vid Naven. Jag åkte inte ut till ön för det gick inte någon båt just då. Det går annars båtturer runt Kållands skärgård och som går förbi Läcköslott, spiken och Navens fyr. Det finns både korta och längre turer och på den längre så bjuds det på mat. Spiken heter ett lite större fiskeläge där dom som lever på fisket har rökerier och salustånd. På sommrarna är det full rulle där och det vimlar med turister. Dom säljer även färdiga fiskrätter och glass och det finns en mindre båthamn för uthyrning. Obs! Det finns även 2 andra matställen för den som inte äter fisk. Nytaget kort på Mallen som njuter av att bara vara häst. En ricktig fetknopp har han blivit. Här är en bild på Läckösott som jag tog 2006. Någosntans över trädtopparna ska Navens fyr sticka upp. Tänk om jag haft en ricktig kamera som jag kunde zooma med. Jag kan zooma med mobilkameran också men bilden blir välldigt suddig då. I verkligheten så syntes Navens fyrs torn rätt bra och man såg båtar och människor på stranden därborta. Allting blir så pyttesmått på bilden. Här är en bild åt andra hållet vid Naven. Jag står vid bryggan där man går på båten, förmodar jag. Enligt skyltarna så skulle det vara det, men båten låg förtöjd längre bort vid en privat brygga invid ett hus. Den hade nog tagit ledigt idag. Synd att det inte syntes men vattnet skimrade riktigt tropiskt grönt och det såg välldigt västkustlikt ut.
Hittade den här filmen på youtube. Det är min halvbror Martin och hans son Douglas som åker skidor på Hovfjället. Jag har också varit vid Hovfjället för länge sedan. Jag var 17 och följde med min fostermamma upp till hennes chefs stuga som hon fick låna om hon städade den, såklart. Det var sommar så det var inget skidföre men en morgon så fanns det snö på bilen.
Har suttit framför Tv:n nästan hela dagen och tittat på Victorias och Daniels bröllopp. Det här brölloppet är det nog ingen som kommer att glömma i första taget, den som sett det. Det var verkligen i kärlekens tecken och dom visade helt öppet hur mycket dom verkligen tyckte om varandra. Det gick nästan åt en halv toarulle för tårarna skvalade stup i kvarten, snyft!
Och jag kunde inte låta bli att ta några bilder, eller rättare sagt en massa bilder. Det var så fint däromkring och jag promenerade runt och njöt av miljön och det kändes ibland som om man var i ett sagoland. Här kommer några av bilderna så länge.
Så här ser det ut på min balkong just nu. Bilderna är inte ricktigt så tydliga men ju mer det kommer växa i krukorna så ser man vad det är för något. Bilden till vänster så växer det prydnadspumpor längst till höger. I mitten i den vita plastkrukan så finns det dvärgsolrosor och blomkrasse. Angående blomkrassen så är jag tveksam om vad det är för krasse. Liknar än så länge Indiankrassen som jag har i korgen på bilden till höger, fast på påsen står det blomkrasse och den ska inte bli mer än 30-40 cm hög. Vi får väl se hur det blir med det. Nedanför sedan så står det en liten fontän som knappt syns. Det ligger några musselskal runt om och till höger om fontänten en kruka med lavendel. Sedan har jag lite tomatplantor och en jordgubbsplanta till vänster på vänster bild. På bilden till höger som jag skrev tidigare har jag Indiankrasse i korgen. Det har jag haft i några år nu och krassen växer sig ringlande upp på det nätet som hänger på väggen. Blommorna luktar underbart. På hinken till höger brukar Nossan sitta på och se ut genom fönstret på vad som händer utanför. När det växt lite mer kommer det lite mer bilder.
Som påminde om min gamla mormor välldigt mycket. Jag såg henne redan vid värmeverket när jag var på väg ut mot fyren för att kasta lite med haspelspöt. Jag undrade när jag såg henne vad hon gjorde där, för hennes gångstil sa mig att hon var gammal och stel. När jag senare stod ute vid fyren och kastat en stund så såg jag henne komma knagglandes ut mot mig. Jag slängde en blick över stan där himlen var full med mörka moln, och jag undrade om hon sett att regn var på väg. När hon stapplade förbi mig på ostadiga ben så frågade hon om jag fått någon fisk och jag svarade tillbaks att jag brukar inte få nåt. Hon vandrade vidare ut mot fyren och min fanstasi började skena. Tänk om om hon var på väg att hoppa i skön, tänkte jag. Hon såg välldigt skröpplig och gammal ut och jag började undra vad i allsin dar en sådan gammal dam gjorde därute alldeles själv, som gick så knaggligt och sakta. Jag stod en stund till och kastade samtidigt som jag oroligt slängde blickar ut mot fyren för att se vad hon gjorde. Till slut kom hon ialla fall tillbaka och hon började prata om att hennes man och hon brukade också fiska förr och hon berättade hur dom gjorde osv. Hon var välldigt pratglad men hon pratade tyst och hest så jag fick verkligen anstränga mig för att höra vad hon sa, och det var verkligen mycket hon pratade om, och hon hoppade mellan olika ämnen hela tiden så jag blev lite orolig över om hon ricktigt var ok. Hon gick till slut vidare mot land igen och jag packade snabbt ihop mina grejor och gick efter, för jag visste att regnet snart skulle ösa ner. Jag hann i kapp damen och sa att hon fick skynda sig hem om hon inte skulle bli våt. Samtidigt tänkte jag att jag skulle fråga om hon ville ha skjuts hem. Hon sa att det inte var någon fara men hon verkade inte ricktigt veta vilken väg hon skulle gå för att komma hem igen. Jag tittade ängsligt mot henne samtidigt som jag öppnade kofferten på bilen och hon utropade, är det din bil? Kan jag få skjuts hem? He! Jag tänkte precis fråga om du ville ha skjuts hem sa jag. Jag hjälpte henne in i bilen och och när vi var på väg därifrån så började hon prata om ditt o datt igen. Hon berättade om allt men jag tyckte en historia var specell rolig. Hon sade att hon hennes man en gång köpte en båt nere i Filsbäck för länge sedan. Men hennes man ville alldrig använda flytväst när han var ute på sjön. Då blev hon så arg så hon sålde båten sa hon. Hi Hi jag undrar vad hennes man sa om det. Hon berättade också att hon haft en hjärnblödning i lilla hjärnan. Det var nog kanske därför som hon pratade som hon gjorde tänkte jag då. Hon bodde på Nonnensväg sa hon och jag bad henne tala om hur jag skulle köra för jag har noll koll på alla stans gatnamn och var dom ligger, så taxichafför lär jag alldrig bli. Jag fick köra över Lidan och sedan hela Esplandaden ut och över järnvägen. Nonnensväg låg sedan nästa gata till höger. Himmel! hade den här gamla damen gått så långt. Jag undrar hur lång tid det skulle ha tagit för henne att gå hem och i regnet också som nu strilade ner. Hon skulle ha blivit dyblöt och kanske blivit sjuk på kuppen. Jag släppte av henne där hon sa att jag kunde stanna och jag vinkade adjö. Det är först nu jag kommer ihåg att jag inte vet vad hon heter. Men inombords känns det skönt över att ha hjälpt en gammal dam hem i det här vädret, men jag är förvånad över hur långt hon gått och att hon sedan skulle gå hem lika långt. Hoppas att hon är ok nu och att nu i denna stund sitter och äter av sin sockerkaka som hon pratade om att hon gjort.
Nu regnar det också och det blåser fortfarande lika kraftigt som tidigare. Ska ta och ge mig ut till Mallen nu men tänkte lägga ut en nytillverkad animation på bloggen, på en spindel igen. Hoppas ni inte har spindelskräck. Bara så ni vet. Det betyder sju års olycka om man har ihjäl en spindel, och det sägs att det betyder tur att ha spindlar i huset. Vet inte om man ska tro på det men spindlar är annars nyttiga djur och i Sverige finns det inga farliga spindlar, om dom inte är importerade förståss och kommer från södligare delar av vår planet där många giftiga spindlar finns.
Dom sa att det skulle blåsa idag och det ser ut som om det är storm i byarna när jag tittar ut. Ska åka ut till Mallen senare, tänkte jag. Men jag kanske kommer blåsa bort där ute. Förhoppningsvis lugnar det ner sig lite mot eftermiddagen och kvällen, så jag får hitta på något annat så länge. Jag satt och plitade ihop en spindel inne i Gimp i går kväll så Jag hoppas ni tycker om spindlar. Annars kanske ni inte ska se den här.
Igår kväll blev jag så sugen på något gott men det var tomt i skåpen som det brukar vara. Jag kan inte ha något hemma för då äter jag upp det omedelbart. Jag kom på att jag kanske skulle göra en socker kaka och började rota efter ingredienser. Efter lite letande så insåg jag att jag inte kunde göra sockerkaka för jag hade inget ströbröd hemma. Då kom jag på att jag skulle göra muffins och plockade fram pappersformar som minst är lika gamla som jag bott i lägenheten. Jag hittade ett recept på chocklad muffins men jag hade inte någon chocklad och om jag hade haft det hade jag ätit upp det istället för att baka muffins. Jag letade då efter något annat som jag kunde ha och det enda jag hade var vaniljsås i pulverform. Sedan hittade jag inte något vanligt strösocker, så jag tog cologran sötningsmedel. Det brukar ju funka jättebra i pannkakorna tänkte jag. Det var inte förän jag hält i lite av vaniljsås pulvret som jag kom på att pulvret brukar ju bli krämigt. Det var inte mycket jag hällde i, bara såpass så det skulle smaka lite vanilj, men oj vad degigt det blev. Det blidde ingen smet utan en rätt hård deg, men det smakade bra. Jag försökte klicka eller forma degen till små bullar i formarna och ställde sedan in dom i ugnen i en kvart. När jag senare tog ut dom så såg dom ut som små mini scones, men dom smakade jättegott och var mjuka och fluffiga inuti. Jag har döpt dom till man tar vad man har muffins för jag gör gärna om dom. Obs! Dom skulle passa bra med lite sylt och kanske lite grädde för den som gillar det.
Jag vann 80 kr på Jokern i lotto denna gången. Så Jag har bara förlorat 8 kr på 4 ggr jag spelat. Jag tänkte att jag skulle spela för 22 kr varje vecka i sommar, för man vet ju inte, man kan ju ha tur. Jag tog en runda till FA-Fyndet och kollade lite idag, och hittade en linne med korta ärmar för 20 kr. När jag kom hem såg upptäckte jag att den förre ägaren spillt något på den som inte ricktigt velat gå bort. Men va fanken. Jag kommer säkert själv tappa glass eller annat på den i sommar. Här kommer en ny animation jag gjort av en akvarell teckning jag gjort för länge sedan. Obs! Jag får inte heller glömma att tala om för Milles ägare att Fredagen den 18/6 kommer Mallens hovslagare. Jag hoppas hon läser det här ifall jag skulle glömma.
Hade inget att göra idag och det är klibbigt väder så man behöver inte göra mycket för att svetten lackar. Plitade då ihop den här animationen lite snabbt. Hoppas ni tycker den är kul. Det är rätt skoj att få det man tecknar att röra på sig. Tänk om man haft dator när man varit liten och ritade mycket. Jag hade nog inte gjort något annat än att ritat animeringar då.
Här kommer några bilder på Mallen, Monazif & Charlie, tagna 2000. Första bilden föreställer Monazif & Mallen. Dom två trivdes välldigt bra ihop. Tyvärr finns inte Monazif kvar i livet. Han avlivades för några år sedan pg. av strålbenshälta. Andra bilden föreställer El Chalimar eller Charlie som han kallades och sedan sista bilden Monazif igen. Bilderna är tagna 2000, samma sommar som jag kom till stallet i Karthagen. Jag har för mig Monazif var nykastrerad.
I alla fall deras gamla bil som verkar ha fått lite mycket spökplasma över sig. Sirenerna var det i alla fall inget fel på. Skämt o sido. Bilen dök upp på cruisingen igår kväll och jag kunde inte låta bli att ta en bild på den. Jag stötte även på Maria och Andreas och deras pojkar och jag såg även flera andra bekanta. Lillbrorsans bil såg jag en gång men han var inte med. Fick reda på att han jobbade så jag förmodade att han var på Roadmasters och skötte ruljansen där. Idag har jag varit nere vid hamnen ute vid fyren och kastat med haspelspöt, men det började strula på en gång. Kanske pg. av blåsten. Redan vid första kastet trasslade linan och det blev en liten knut, så när jag sedan trasslade upp linan igen så fastnade jiggen som jag inte fick loss. Kapade av linan och satte dit en ny kasttaffs och jigg. Flyttade mig längre ut närmare fyren och med vinden i ryggen stod jag där och kastade kanske i en halvtimme utan napp. Flyttade då mig ännu längre ut och kastade i rännan och efter några kast då jag nästan hade vevat upp jiggen ur vattnet så for en bamse aborre i raketfart upp ur djupet och högg i jiggen. Jag ryckte ivrigt till men jiggen lossnade ur aborrens grepp så linan snärtade till och for upp i en härva. Fick då åter trassla upp linan men det var inte så farligt. Utan att ha kollat sedan om jiggen och kasttaffset satt ordentligt så kastade jag iväg jiggen igen och plötsligt så hade jag ingen jigg längre och inte heller något kasttaffs. Det var ingen bra dag att fiska på tydligen. Men jag tänkte att nästa gång, då du. Då har jag nog bättre lycka. På hemvägen senare stannade jag till vid ÖoB och köpte nya kasttaffsar och en hel hög med jiggar som jag får sätta ihop själv. Hoppas bara att jag slipper köpa mer lina. Jag kanske fastnar så illa nästa gång så jag förlorar för mycket lina så att jag inte kan kasta mer.
Jag var och hälsade på Mallen idag, och han mår toppen. På hemvägen stannade jag till vid Jäleviken och kastade lite med haspelspöt, men ingen fisk nappade. Nu ska jag vila lite efter maten och sedan bär det fram till stan, för det är Cruising idag i Lidköping, och vädret är perfekt.
Den förra ägaren gav Burre ett välldigt passande namn tycker jag. Han är ett virvelmarsvin och hårena ligger åt olika håll på honom, och han blir välldigt burrig när jag badat honom. Vattnet skall vara välldigt varmt när han ska bada har jag upptäckt, för minsta lilla kallt vatten eller champo som hamnar på honom får honom att sprattla i panik. Men om det är ricktigt varmt så blir han ko-lungn och flyter ut med benen och låter sig champoneras i godan ro.
Jag har tvättat fönstren i rummet och bytt tätningslista runt ett av fönstren också, och så ska en fräsh gardin hängas upp. Jag mår fortare tjuvtjockt i huvudet så jag tar det lugnt. Var sak får ta sin tid. Jag har för mig att jag tidigare skrivit i bloggen att jag hör ett pulserande och svichande ljud hela tiden i öronen. Jag har haft det oljudet i många år och haft yrsel. Det är då jag brukar säga att jag mår tjuvtjockt. Jag träffade någon på facebook som har haft något som heter Fönstertak syndrom. Det vill säga att man hör olika kroppsljud hela tiden som tex hjärtslag, knarrande från ögonen när man rör på dom eller dunkande ljud från fötterna när man går osv. Man har även yrsel och mår illa ibland om det är ricktigt illa. Det har med tjockleken på öronväggen att göra. Om den är välldigt tunn kan man höra vissa kroppsljud. Man kan göra en operation då, så väggen blir tjockare. Den här tjejen som jag kom i kontakt med mådde jättedåligt och var välldigt känslig för oljud så hon kunde inte ens gå i affärer eller höra barnskrik. Jag har inte tänkt på det förut för jag har trott att man ska höra vissa saker från kroppen, som tex. när jag vrider på nacken så knakar det i öronen, eller när jag kammar eller kliar hårbotten så prasslar det. Det har jag hört sedan jag var liten samt att jag då och då haft tinnitus. Det här svishande ljudet har kommit senare men jag har väl hört det halva livet, och det är jätte jobbigt ibland. Det är som lugnast på morgonen när jag vaknat, men så fort jag börjar röra på mig så ökar ljudet. Jag har förstått att det är min egen puls jag hör för det har exakt samma rytmiska ljud som en puls ska ha. Den här tjejen opererade sig så nu hör hon inte sin egen kropp längre. Hon berättade att förr så hamnade sådana här människor på psyket för att dom hörde ljud som dom inte kunde klara av. Hon tyckte jag skulle uppsöka en örondoktor och inte en allmänläkare. Öronläkare har mer information om det här syndromet och kan mer om det. Jag skrev tillbaka att jag längre fram skulle kolla upp varför jag hör det här oljudet, när jag tagit mod till mig. Det skulle faktiskt vara välldigt skönt att bli av med oljudet och speciellt bli av med snurrigheten så man slapp må tjuvtjockt. Jag gick till en optiker för ca 17 år sedan för att vara exakt. Jag mådde skit och var snurrig i huvudet som skam. Jag trodde det var fel på min syn men när han kollade upp synen blev han ricktigt förnärmad. Det var inget fel på min syn sa han men jag var osynligt skelögd. Ena ögat orkade inte fokusera så jag fick börja träna ögonmusklerna med att stirra på en penna fram och tillbaka. När jag berättade det här för tjejen med Takfönstersyndromet så skrev hon att syndromet påverkar ögonen och balanssinnet också.
Som påminde om min gamla mormor välldigt mycket. Jag såg henne redan vid värmeverket när jag var på väg ut mot fyren för att kasta lite med haspelspöt. Jag undrade när jag såg henne vad hon gjorde där, för hennes gångstil sa mig att hon var gammal och stel. När jag senare stod ute vid fyren och kastat en stund så såg jag henne komma knagglandes ut mot mig. Jag slängde en blick över stan där himlen var full med mörka moln, och jag undrade om hon sett att regn var på väg. När hon stapplade förbi mig på ostadiga ben så frågade hon om jag fått någon fisk och jag svarade tillbaks att jag brukar inte få nåt. Hon vandrade vidare ut mot fyren och min fanstasi började skena. Tänk om om hon var på väg att hoppa i skön, tänkte jag. Hon såg välldigt skröpplig och gammal ut och jag började undra vad i allsin dar en sådan gammal dam gjorde därute alldeles själv, som gick så knaggligt och sakta. Jag stod en stund till och kastade samtidigt som jag oroligt slängde blickar ut mot fyren för att se vad hon gjorde. Till slut kom hon ialla fall tillbaka och hon började prata om att hennes man och hon brukade också fiska förr och hon berättade hur dom gjorde osv. Hon var välldigt pratglad men hon pratade tyst och hest så jag fick verkligen anstränga mig för att höra vad hon sa, och det var verkligen mycket hon pratade om, och hon hoppade mellan olika ämnen hela tiden så jag blev lite orolig över om hon ricktigt var ok. Hon gick till slut vidare mot land igen och jag packade snabbt ihop mina grejor och gick efter, för jag visste att regnet snart skulle ösa ner. Jag hann i kapp damen och sa att hon fick skynda sig hem om hon inte skulle bli våt. Samtidigt tänkte jag att jag skulle fråga om hon ville ha skjuts hem. Hon sa att det inte var någon fara men hon verkade inte ricktigt veta vilken väg hon skulle gå för att komma hem igen. Jag tittade ängsligt mot henne samtidigt som jag öppnade kofferten på bilen och hon utropade, är det din bil? Kan jag få skjuts hem? He! Jag tänkte precis fråga om du ville ha skjuts hem sa jag. Jag hjälpte henne in i bilen och och när vi var på väg därifrån så började hon prata om ditt o datt igen. Hon berättade om allt men jag tyckte en historia var specell rolig. Hon sade att hon hennes man en gång köpte en båt nere i Filsbäck för länge sedan. Men hennes man ville alldrig använda flytväst när han var ute på sjön. Då blev hon så arg så hon sålde båten sa hon. Hi Hi jag undrar vad hennes man sa om det. Hon berättade också att hon haft en hjärnblödning i lilla hjärnan. Det var nog kanske därför som hon pratade som hon gjorde tänkte jag då. 
Första bilden föreställer Monazif & Mallen. Dom två trivdes välldigt bra ihop. Tyvärr finns inte Monazif kvar i livet. Han avlivades för några år sedan pg. av strålbenshälta. Andra bilden föreställer El Chalimar eller Charlie som han kallades och sedan sista bilden Monazif igen. Bilderna är tagna 2000, samma sommar som jag kom till stallet i Karthagen. Jag har för mig Monazif var nykastrerad.
