Info.
Som ni märkt så har jag inte skrivit så mycket i bloggen på sistone. Har lite annat att tänka på just nu men längre fram ska jag nog komma igång igen. På måndag kommer jag att ta bort Mallen, det har jag bestämt och jag kommer inte ändra på mig. Jag tycker inte om att vela fram och och tillbaka utan kör med raka puckar. Jag har kämpat i flera år nu med ekonomin och min bägare har runnit över för länge sedan över vad som är hälsosamt för mig. Jag måste må bra själv för att kunna ta hand om andra och jag måste ha resurser för kunna ta hand om andra också på bästa sätt, och nu menar jag mina djur. Jag måste också ha resurser för att kunna skaffa och underhålla det jag har och behöver själv för att må bra. Jag tänker inte plåga livet ur mig mer för någon annans skull. Den bilen jag har är jag verkligen beroende av eftersom jag inte kan sitta i vilken bil som helst. När den är borta kanske jag alldrig mer kan åka någon längre sträcka mer. Jag behöver skaffa saker som gör mitt liv bättre såsom nya stöddämpande skor, en fräshare soffa att sova i, (jag sover bäst i soffan för jag får bättre stöd i den). Skaffa nya persienner i rummet. Dom gamla har jag inte fått upp på över 15 år minst. Mina köksluckor behöver bytas och sättningssprickor under fönstret i rummet behöver spacklas igen och målas över och mycket mer. nya Vinter och sommar däck behövs också. Jag är trött att behöva ta lån eller tigga pengar varje gång jag behöver en enda liten grej.
Mallen har haft ett långt liv trots sin skada och om jag hade stått på mig mot den medryttaren jag hade för några år sedan, så hade Mallen säkert mått såpass bättre att jag kunnat ha honom som medryttar häst under vinterhalvåret och fått in lite pengar den vägen. Men nu tänker jag inte låta någon köra över mig mer. Jag bestämmer själv över mitt liv för jag vet bäst själv hur jag mår och vad jag mår bra av att göra. Jag har kommit till den punkten att jag vill göra så mycket annat än att bara åka tillbaka fram och tillbaka till stallet och inte kunna göra annat. Jag lever med ständig värk och jag kan inte rida mycket. Jag drömmer ofta tillbaka till den tiden då jag red på Figgy och Mallen och vi sprängde fram över stubbåkrarna eller gjorde rollback så det sprutade om hovarna. Den tiden är förbi och jag vill göra något annat som jag inte får ont av utan kan njuta av. Jag vill hinna göra annat som jag längtat efter i så många år. Att ha råd att bara ta bilen och åka en sväng då och då utan att behöva oroa sig för pengarna inte ska räcka så att jag inte ha råd att skaffa foder till mina djur.
Mallens mamma Figgy väntar säkert på andra sidan där hästar får vara hästar utan några hinder av några slag finns. Om det är någon häst jag saknar så här det Figgy. Hon var den goaste lilla häst jag någonsin haft, och trots att 20 år har gått så saknar jag henne fortfarande något så otroligt mycket. Hon var en blandnig av en hund och häst och vi hade något övernaturligt tillsammans. Hon var så ödmjuk och klok och en drömmare liksom jag. Jag hoppas vi kommer träffas där på andra sidan lite längre fram, både hon, Mallen och jag.
