Nu är Ziggy här.
Ägaren kom med henne förut och jag ska ha henne tills i morgon. Jag skulle höra av mig då till ägaren för att tala om hur det gått. Vi får väl se hur det går för hon spottar, fräser, morrar och grymtar som en tasmansk djävul när hon får se Nossan. Hon är livrädd med andra ord och känner att hon inkräktar på annans område. Nossan i sin tur tittar storögt på mig och undrar vad är det för vilddjur jag dragit hem, och så går hon och gömmer sig. Hon har dock kommit fram igen och försöker söka kontakt med Ziggy, men håller sig på säkert avstånd. Det skulle jag också göra om jag vore henne. Det första jag gjorde på Ziggy efter att ägaren gått, var att klippa hennes sylvassa klor på framtassarna, och det gick faktiskt bra. Just nu sprang Ziggy iväg och fräste när hon plötsligt fick syn på Nossan bakom fåtöljen. Nossan i sin tur tassade nyfiket efter. Hon har morskat till sig lite och och vågar söka kontakt, kanske för att hon ser att Ziggy är rädd för henne. Det är precis samma situation som hon hade med granntanten som bodde bredvid. Nossan är välldigt rädd för främmande människor, men när hon märkte att granntanten var rädd för henne då var hon inte ett dugg rädd längre. Nossan ville jämt klättra över till granntantens balkong innan den blev inglasad, och jag fick ofta ringa på hos grannen för att få tag på henne igen. Grannen var en jätterar fin gammal dam, men hon har flyttat tillbaks till Göteborg och istället har det flyttat in en sur ragata som hatar katter. Tur att balkongen är inglasad. Om Ziggy inte har lugnat ner sig tillräckligt mycket för att hon ska må bättre så får ägaren ta tillbaka henne. Jag får istället försöka med en yngre katt som är såpass gammal så att den kan lämna sin mamma. Kattungar är mer formbara och brukar inte vara så rädda av sig om dom kommer från en miljö med många katter.
