Big noice, min första egna häst
Nu har jag bläddrat i fotoalbumet igen och hittade några bilder på min första egna häst. Jag köpte honom av Ibos ägares pappa och hade varit med från början när han köptes in som 1 åring. Tyvärr så hände en massa incidenter med honom när han kördes in så hans stackars nerver fick sig en törn. Han fick en vana att skena för minsta lilla grej när han kördes så ägarens son fick sig ett par rejäla åkturer. När jag inte längre var fodervärd på Ibo så frågade jag om jag fick köpa honom och ha honom som ridhäst istället, för jag tyckte synd om honom. Han var då två år och jag köpte honom på avbetalning. Big noice hette han, men jag gav honom smeknamnet Viggen. Jag stallade upp honom i ett annat stall och lånade en "långsam vagn" så jag kunde köra honom lite tills jag kunde rida in honom. Trots att han skenat så mycket med vagn så vågade jag faktisk köra honom. Jag hade kört honom förut utan incidenter förutom en gång, då han fick så bråttom iväg så jag inte hann upp i vagnen. Jag försökte springande hoppa i men ett dike stoppade mig så jag hade ingen mark att springa på längre. Senare red jag in honom men jag kunde inte slappna av ricktigt varje gång jag red honom. Han var välldigt tittig. Men han stack inte iväg. Det hände bara 2 grejer, men då satt jag inte på honom. Jag hade bundit upp honom utanför stallet, efter en ridtur. Jag gick ut genom stalldörren med en hink vatten då han blev välldigt rädd och kastade sig bakåt så plattan med ringen han satt fastbunden i, i väggen for loss. Han skenade i väg full karriär och senare hittade jag honom uppe i Brakelundskogen, alldeles löddrig av svett, stackarn. Två av bultarna som plattan satt fast med hade gått av medan 2 andra hade följt med ut ur väggen. Plattan hade slängt fram och tillbaka mellan frambenen och han hade fått skärsår på frambenen som jag fick plåstra om. Vid ett annat tillfälle fick han bråttom in i hagen och kom förnära eltråden och fick en elstöt. Han sprang rakt över mig och in i hagen och på något sätt så hade han sparkat till mig på bägge smalbenen så jag skrikande började vackla omkring. Jag funderar fortfarande hur det gick till. I alla fall så svullnade bägge smalbenen upp så jag inte fick ner dom i ridstövlarna igen, så när jag körde hem så fick jag köra barfota. En lång tid efteråt så hade jag tappat lite känsel på ett ställe på ena smalbenet, men jag får väl vara glad att jag inte bröt benen av mig. Jag hade honom i två år ung. Jag kände senare att vi inte ricktigt pasade ihop och jag ville ha en mer utbildad häst som jag själv kunde lära mig lite på. En mer ridhäst och ingen travhäst. Jag hörde senare att ägaren efter mig hade försökt börja använda honom som travhäst igen men att han åter igen börjat skena. Han lämnades då bort som fodervärdshäst till en mer erfaren ryttare som red fälttävlan. Hon hade redan en egen häst som hon tävlade fälttävlan med och hon fick Viggen att faktiskt vara med i en lätt klass. Hur det gick kommer jag inte ihåg. Han såldes senare till en tjej som tog med honom uppåt landet. Jag hoppas att han fick ett bra hästliv till slut och att hans stackars nerver lugnade ner sig.
