Yvonne Johansson

Det var blåsigt och kyligt idag, men nu är Mallen o Milles ute på Kållands ö igen. Hästarna kände nog på sig vad som var på G, för när vi gjorde iordning dom i stallet så var det ett himla skitande på dom, ha ha ha. Vi hann inte ta bort lorthögarna för än en ny låg på stallgången. När hästar känner stress eller spänning så tömmer dom magen för att kunna fly fort för eventuell fara. Senare på vägen dit ut så rörde sig Mallen förvånandsvärt lite i transporten imot vad han gjorde i höstas när vi åkte ifrån betet. Jag var tvungen att stanna på vägen för att kolla så att han stod på alla fyra benen i transporten, och när jag tittade till honom så ångade hela transporten av hästsvett för han hade stressat upp sig så. 
 Denna gång när vi åkte till Kållands ö och betet så hade han blivit lite svett på hals och boge men han var lugn ändå, och det första han gjorde när han backat ut ur kärran var att sätta tänderna i en tuva gräs. Det såg så roligt ut. Han backade ut snett åt vänster med rumpan och när han sedan svängde runt och fick syn på all färsk gräs aldelles vid framhovarna så blev hans ögon jättestora. Jag kunde ricktigt höra honom säga, ååh gräs! och sedan körde han blixtsnabbt ner huvudet och började beta som om han var utsvulten och höll på att svälta ihjäl. Nu har han det bra och jag känner mig avslappnad också. Tänk den som kunde bo så fint som Milles ägares föräldrar. Jag kan bra säga att det finns få hästar som har så fint bete med sjöutsikt å allt.