Fy på mig
Fy på mig, för jag red omkring i hagen utan hjälm. Det var inte meningen igentligen att jag skulle rida. Vaknade i natt vid 4-tiden av att det värkte som skam. Gick upp och rörde på mig och tittade lite på tv och satt vid datorn. Strax efter 5 bäddade jag om soffan så jag skulle ligga lite bättre så jag inte skulle få mer ont. Lyckades somna och vaknade sedan vid 9 och proppade i mig dom två sista Panodil zap vid frukosten. Innan jag åkte ut till Mallen så stannade jag till vid Netto och där till min förvåning så hade dom också börjat sälja receptfria mediciner. Va skönt tänkte jag. Då slipper jag åka till apoteket. Väl ute hos Mallen så parkerade jag vid Milles ägares, föräldrars hus, på parkeringen där båtfolket brukar parkera. Promenerade sedan bort till hästarna som befann sig vid "Skjulet". Ibland brukar jag ta bilen dit, speciellt om jag tänkt rida lite, och där upptäckte jag att det stod bilar på vägen redan, så det var väl tur att jag inte rog bilen dit, av lathet. Det kändes bättre i ryggen ju mer jag rörde på mig och när jag sedan höll på att borsta och skrapa bort lager av päls från Mallen så blev jag lite ridsugen. Skulle ryggen hålla tänkte jag. Kanske 5 minuter då. Ja varför inte, en liten stund. Och så höll jag på. Men så tänkte jag, hjälmen ligger ju kvar i bilen. Nä alldrig att jag går tillbaka för att hämta den. Skorna ligger ju också kvar i bilen. När Mallen tillsist var färdig borstad och blank o fin så bestämde jag mig snabbt, för vädret var ju precis lagom varmt. Jag slängde upp sadeln och sadlade så gott det gick, och satte sedan på hackamoret med reptyglarna jag satt dit istället, som ger mer tyngd. Tuffade sedan runt i hagen och ställde honom till både höger och vänster och red lite serpentiner. Det var så länge sedan jag red med Figgys hackamore och jag upptäckte att det gick mycket bättre att ställa Mallens huvud med det, än med Bosalen, och han blev mer samlad. Men himmel vad lite han orkade. Han orkade knappt uppför backen i galopp. 5-10 min red jag omkring, det räckte. Måste tänka på svanskotan så jag inte mår sämre sedan. Men det kändes gött i själen den lilla turen och Mallen var lite mer på hugget denna gången, även om han inte orkade så mycket.
