Lite stor ryttare kanske
Var ute och googlade på Welshponnies och hittade den här bilden på ett 4 årigt welsmountains sto med en kanske lite för lång ryttare på, kanske. Det ser dock ändå bra ut för ponnyn verkar inte störd av det.
Milles ägare är i egyptien en vecka och jag tar hand om Milles under tiden. Det går jättebra men samtidigt är det lite jobbigt för jag saknar Mallen välldigt, välldigt mycket och gråter en stor skvätt varje gång jag åker från stallet, men om jag skulle få bättre ekonomi i framtiden så skulle jag vilja ha en liten charmig welshmountin ponny att köra omkring med. Det är en välldigt ädel liten ponnyras som påminner om Arabens utstrålning men dom är utmärkta kör/rid och barnponnys. Men då skulle jag behöva några tusenlappar mer i månaden för att jag ska jag klara av ekonomin utan att må dåligt. Man måste ju klara av att ta hand om både sig själv och djuret ekonomiskt och samtigt kunna lägga undan lite sparpengar om något oväntat skulle inträffa. Allt har blivit dyrare och sedan jag blivit sjukpensionär så har det inte alls gått runt, knappt innan heller, men då hade jag min goa mormor som stöttade mig. Jag har levt med hästar sedan jag började gå tack vare mormor som åkte runt med mig och stannade så fort hon såg en ponny med ryttare på och frågade om jag fick rida lite. Jag var nog bara några år gammal när jag fick sitta på en häst för första gången. Tidigt samma vår när jag skulle fylla 6 så började jag på ridskolan Bölaholm utanför Götene. Min favorit ponny hette Anniesett som var en liten kornsingsponny och som var ridskolans bästa hopp ponny. Hon vann nästan varje gång. Sedan fanns det en större äldre häst som var ett halvblod och som hette Ingalill. Hon var så himla snäll så hon fick vara med i nybörjar gruppen för oss små knattar. Jag har haft en bild på mig och henne där jag rider runt men det har försvunnit. Däremot har jag ett där jag och Maja. en god vän från barndomen går bredvid där Ingalill leds mot stallet. Här kommer lite bilder från den tiden.
På bilden ovan är det Maja på sin favorit ponny Texy. Tänk va små vi var och ändå vågade vi rida så stora hästar och ponnys.
På dom två sista ovanstående bilderna så är det jag med min favoritponny Anniesett.
Milles ägare är i egyptien en vecka och jag tar hand om Milles under tiden. Det går jättebra men samtidigt är det lite jobbigt för jag saknar Mallen välldigt, välldigt mycket och gråter en stor skvätt varje gång jag åker från stallet, men om jag skulle få bättre ekonomi i framtiden så skulle jag vilja ha en liten charmig welshmountin ponny att köra omkring med. Det är en välldigt ädel liten ponnyras som påminner om Arabens utstrålning men dom är utmärkta kör/rid och barnponnys. Men då skulle jag behöva några tusenlappar mer i månaden för att jag ska jag klara av ekonomin utan att må dåligt. Man måste ju klara av att ta hand om både sig själv och djuret ekonomiskt och samtigt kunna lägga undan lite sparpengar om något oväntat skulle inträffa. Allt har blivit dyrare och sedan jag blivit sjukpensionär så har det inte alls gått runt, knappt innan heller, men då hade jag min goa mormor som stöttade mig. Jag har levt med hästar sedan jag började gå tack vare mormor som åkte runt med mig och stannade så fort hon såg en ponny med ryttare på och frågade om jag fick rida lite. Jag var nog bara några år gammal när jag fick sitta på en häst för första gången. Tidigt samma vår när jag skulle fylla 6 så började jag på ridskolan Bölaholm utanför Götene. Min favorit ponny hette Anniesett som var en liten kornsingsponny och som var ridskolans bästa hopp ponny. Hon vann nästan varje gång. Sedan fanns det en större äldre häst som var ett halvblod och som hette Ingalill. Hon var så himla snäll så hon fick vara med i nybörjar gruppen för oss små knattar. Jag har haft en bild på mig och henne där jag rider runt men det har försvunnit. Däremot har jag ett där jag och Maja. en god vän från barndomen går bredvid där Ingalill leds mot stallet. Här kommer lite bilder från den tiden.
På bilden ovan är det Maja på sin favorit ponny Texy. Tänk va små vi var och ändå vågade vi rida så stora hästar och ponnys.
På dom två sista ovanstående bilderna så är det jag med min favoritponny Anniesett.
