Yvonne Johansson

Jag tänkte göra mer animationer men pennan jag införskaffat på Bokia för ett tag sedan och som jag gillar bäst är försvunnen, och den pennan jag använde till att göra Mallen med håller på att ta slut. När jag gör en animation så brukar jag rita flera bilder på varandra som jag sedan för ihop i gimp så det blir till en rörelse. Jag brukar då stå mot fönsterrutan och rita av den understa bilden, den understa bilden lyser igenom så bra då men det kan bli lite bökigt. Jag undrar om man  kan rita på smörpapper istället och sedan skanna av, men jag vet inte vad scannern säger om det. Ska testa en dag.
 När jag var liten så lärde jag mig att rita av saker med hjälp av smörpapper, fast jag tyckte det var fusk. Jag saknar Mallen välldigt mycket och tänker på alla hyss han har haft för sig, som den gången när han fick för sig att klättra upp för en jättesnödriva men blev till sist sittandes på rumpan med mig på. Det var på den tiden då han var i stallet i Vinninga där han är född. Det hade varit ett jätteoväder och utmed Skaravägen så hade det bildats 2 metersstora snödrivor. Jag kommer ihåg att det var den veckan då min chef på vet. museet hade åkt på semester och jag var själv på museet. Jag och Mallen tog en liten tur dagen efter ovädret för att beskåda all snö på närmare håll, och när vi red förbi en stuga inte långt från stallet så stod en av stugans ägare uppe på en jättedriva på minst en och halv meter. Jag stannade upp och vi började prata om ovädret. Snön hade varit fuktig och sedan hade det frusit på så drivorna hade blivit hårda.
 Medans vi pratade så stod Mallen och tittade fashinerat på drivan och på stugägaren. Både jag och stugägaren märkte hur intresserat han tittade och plötsligt så kunde jag ricktigt höra att han tänkte, "dit upp vill jag också" och så klampade han iväg, rakt upp i drivan och började klättra. Snön höll för några kliv men sedan på tredje steget så sjönk Mallen igenom och han, eller vi satt fast. Himmel tänkte jag. Mallen såg förvånad ut och började kämpa sig loss. Hela frampartiet och frambenen hade sjunkit ner i snön och jag tänkte att jag får nog hoppa av, men sakta men säkert drog han sig loss, baklänges. Jag och stugägaren skrattade åt hans tilltag, men det skulle bli ännu mer skratt, eller snarare gapflabb. Väl loss så snurrade Mallen runt och så såg han en nästan lika stor driva bakom sig. Åter igen klampade han iväg men på något vänster, jag vet inte hur, så snurrade han runt och halkade till och blev sittandes på rumpan i drivan med mig på.
 Min första tanke var "hoppas han inte gjorde illa sig" men så började stugägaren gapflabba och då började jag också. Vi skrattade så vi tjöt bägge två. Mallen såg så snopen ut, likt ett stort frågetecken där han satt. Så det måste det varit en härlig syn. Tur att inte Mallen gjorde illa sig på något sätt. 
  Jag kanske ska skriva ner alla bravader som Mallen och jag gjort tillsammans och rita roliga bilder till dom. Thelweel som ritat sina "Funny horses, började göra det när hans barn var små och började rida och skaffa sig ponnys. Jag kanske ska rita av Mallen och göra lite roliga bilder av honom. Tänk er se Mallen med mig på, sittandes i en stor snödriva.