Har varit på seans
Och det var en rätt intressant upplevelse. Man får väl tro på vad man vill men hon som pratade med dom på andra sidan, var duktig. Jag har bara sett showprogram på tv med James Van praagh innan. Annica Gustafsson hette mediumet och hon gjorde det bättre än James tyckte jag. Synd att hon inte kunde få fram bokstäver och namn, men med siffror kunde hon. Hon sa plöstligt ett födelseår till en tjej. Dom på andra sidan stod på kö för att få säga sitt och dom trängdes för att få komma fram. Jag tänkte att det vore intressant om jag kunde få kontakt med mormor, men istället dök hennes sambo Icak upp. Jag blev paff och tårögd när hon plötsligt sa att en man i rullstol och som rökte mycket ville kontakta mig. Hon beskrev honom välldigt bra och jag hade visst flera andra runt omkring mig i lägenheten, som den förra lägenhetsinnehavaren som dog en vecka efter att jag skrivit på kontraktet. Det var nog hon som fick igång stereon mitt i natten så jag vaknade en gång. Isac fick en stroke eller en hjärnblödnig så han fick sitta i rullstol dom sista 2 -3 åren av sitt liv. Och han rökte mycket tills han fick sluta pg. av kol. Hon beskrev att han hade problem med benen men att han ändå var stark, senig, mager men med en lite kulmage. Han var ljus och tunnhårig. Jag mindes honom som rätt senig när jag var liten, men att han hade problem med ryggskott. Jag fick rida mycket på hans axlar och han fick krypa omkring på alla fyra och leka häst med mig. Han jobbade som byggnadsarbetare och han blev av med ett halvft finger i en byggnadshiss en gång. Han var välldigt skojfrisk när han var glad men när ryggen spökade så var han inte så på humör, och det var väl förståeligt. Vi brukade åka ut och fiska med någon av hans gamla kompisar någongång då och då och vi brukade åka till Kullen (Kinnekulle) och grilla. Allt det här hände när jag var barn och med tiden förändrar ju sig allting. Man kommer ifrån varandra lite. Jag minns att jag mot slutet var ute och drog runt honom i rullstolen på en tur så att han fick komma ut lite, men han hade det jobbigt. Han fick ha en kateter som gjorde livet surt för honom och han kunde inte gå pg. av hjärnblödningen. Annars var han klar i huvudet och kunde prata som normalt. Jag kommer alltid att minnas honom som han var när jag var barn, då vi satt i bilen och sjöng sånger som igentligen inte var för barnaöron att höra. Mormor och Isac kunde en hel del hm hm underbältet historier, men man har ändå lyckats bli rätt normal ändå trots historierna. Nu är det skönt att man fått en scanner. Jag fick plötsligt en sån lust att scanna alla mina foton från när jag var liten och göra en tripp in idet förgångna. Här kommer två bilder på Isac. På den första bilden sitter vi i båten på väg hem från en underbar dag mitt ute på vänern, Jag var 15 år då vi gjorde den fisketuren, och vi fick 63 aborrar. Mormor höll på att få spader när vi kom hem. Isac sitter närmast. På andra bilden är vi upp på Kinnekulle och grillar i en grushåla. Där brukade vi vara när vi grillade hemmavid, innan mormor sålde stugan i Dingle och köpte en stuga i närheten av Lasses grotta i Källby som heter Vagnsbacken.
