Gissa om det ska Strula
Stackars Smillan. Igår kväll vid halv tolv tiden så hade det poppat ut bukfett från ärret. 1 cm stor rosa och våt kula putade ut mitt på magen. Jisses tänkte jag va hemskt. Jag hade ju blivit informerad om hur Wilsson gått tillväga när han sytt ihop henne och att det omöjligt kunde komma ut något. Imorse så ringde jag till Wilsson och kvart över 10 så var jag där igen. Wilsson tryckte lite på såret och poff så poppade det ut ännu en kula. Smillan blev sövd igen och jag fick va med å hålla i bakbenen medans han tog upp såret. Det var bukfettet som hade poppat ut och han trodde att ett stygn måste ha gått upp. Alldrig förut så länge han hade varit veterinär, och det vill säga länge för han går snart i pension, så hade han varit med om något liknande. Han fick sy i nya stygn i bukhinnan och stoppa tillbaka bukfettet och sedan sy i metall tråd i både undre och övre huden. Smillan fick i sig en pencillin spruta och jag fick pencellintabletter som jag skulle ge henne 2 ggr om dagen. Sedan om tio dagar så skulle jag återkomma för att ta bort stygnen. Vilken pers, stackars Smillan. Det blev inte mycket sömn för mig heller inatt efter att ha sett bukfett välla ut ur magen på henne. Man har ju sett hemska saker på tv och ens fantasi började fara iväg. Under tiden som han jobbade med Smillan så kunde jag som vanligt inte hålla tyst. Han i sin tur berättade att han skulle ikväll guida runt på veterinärmuseet i kväll, och han tyckte jag skulle besöka museet och se hur fint det blivit. Jag jobbade ju där mellan 1993 till 2000 tillsammans med Olle Hellgren som fortfarande lever vid 81 års ålder. Det blev mycket prat om gamla minnen och jag tänker lite längre fram när jag mår bättre i ryggen, så ska jag ta en sväng till min gamla arbetsplats.
