Våren är på väg
Vad skulle jag göra om jag inte hade min lilla bil. Jag skulle nog bli väldigt, väldigt deppig. Jag bara kände idag att jag måste ut och se lite annat än bara gatorna i stan.
Jag tog bilen och åkte utåt Läckö och Ullersunds bron. Jag blev visserligen lite irriterad över bilens beteénde i bakändan. Han vill gärna gunga och niga ner mer på min baksida när jag svänger höger, men när jag väl kom ut och såg lite andra vyer så blev jag på bättre humör. Ni får ursäkta mig om ni tycker jag tar kort på bara träd ibland, men jag gillar verkligen gamla träd. Speciellt Ekar. Det är något uråldrigt och magiskt över dom.
Vid Ullersunds bron så har det funnits en gammal skans. Magnus Gabriel Dela Gardie byggde den på 1600-talet och den var ett befäst vakttorn som höll uppsikt över Ullersundsbron, som en gång i tiden såg lite annorlunda ut. Om det ens var en bro där. Det kanske var en liten färja som man drog fram och tillbaka, om någon skulle över. Undrar om man kan ta reda på det? Skansen såg ut som en liten borg med ett smalt torn i vart hörn. Det finns lämningar kvar av Skansen och jag var uppe och klättrade lite på den idag.
Jag vet inte om ni kan se något av vad som står på skylten, men kan kanske få en aning om hur det ser ut där.
Det är är ett ställe man kan köra förbi innan man kommer till Ullersundsbron. Det finns två vägar dit. Långt därborta syns Kinnekulle, och innan Kinnekulle så ligger Kinneviken. Kolla vad som händer nu.
Jag Zoomade in Kullen, och man kan ricktigt se vad som finns där. Tänk er att Kinneviken finns nedanför Kullen. Det är ute på Kinneviken som jag knallat runt på, ute på isen, intill Lidköping. Den friska och klara luften gjorde nog att Kullen ser ut att vara så nära. Ni vet ju att månen ibland kan se ut som om den håller på att ramla ner.
Här är ännu en bild från samma ställe.
Här är en liten bild på Ullersundsbron och min bil. Jag står på stigen som leder upp mot Skansen.
Den här knotiga gamla Eken står vid ena hörnet av det som en gång var ett av tornen till Skansen.
Samma träd, fast nu står jag på det som en gång var Skansen.
Här ser ni vallen som en gång var Skansen. När man går där så börjar man nästan fantisera om att man är i Tolkiens värld.
Ännu mer gamla knotiga träd. På hösten finns det massor med Ekollon att plocka.
Här är ena hörnet där ett av tornen stod.
Och här det andra hörnet.
På vägen nedåt så kunde jag inte låta bli att ta en bild på lite nybliven grönska. Visst ser det lovande ut.
SNART ÄR DET VÅR...
